Copyright © All Rights Reserved

Minna Jonsson

Skribent - redaktör - kommunikatör

 

Recension - Systrar & Bröder, Maria Sveland

 

Med "Systrar och bröder" har Maria Sveland skrivit en stark roman, inget manifest, även om den feministiska grundtonen finns där, skriver Minna Jonsson som läst och gråtit.

 

Mamma Anita är bara fyrtiosex år när hon dör och aldrig någonsin har något av syskonen upplevt henne som lycklig. Strax efter Anitas död, flyr Hedda hemmet i Norrköping och bosätter sig i Stockholm. Hon börjar på Konstfack där hon ägnar sig åt att göra pistoler i olika färger, material och storlekar. Lillebror Per flyttar efter så snart han fyllt arton och hoppar senare av universitetsstudierna eftersom han märker att det går att försörja sig på att sälja massage, marijuana och sin kropp till uttråkade, rika kvinnor i slottsliknande villor i Djursholm. Äldsta syster Nora har flyttat till Uppsala redan innan Anitas död. Nu är hon bosatt i Lund med två barn, ett bra jobb och en man hon troligtvis aldrig har älskat. Så har vi pappa Göran. Som alltid har varit en grinig jävel med eskalerande alkoholproblem. Han har sålt radhuset och flyttat till en hyreslägenhet. Han fyller sextio och är så full att han kräks när syskonen kommer dit och ska fira och sen helt plötsligt försvinner han på en resa till Transsylvanien.

 

Vi får följa syskonen och deras olika sätt att hantera en trasig barndom. Nora som aldrig är nöjd och som känner sig fångad i sitt äktenskap, Hedda som helst av allt bara vill sova. Och Per, vars yrke är i farozonen när han börjar på behandling för att stoppa sin begynnande flint.

 

Till skillnad mot Linda Skugge så har Maria Sveland alltid stått stadigt vid min sida som feministisk förebild. I "Bitterfittan" krigade hon mot bilden av kärnfamiljen och hur kvinnans plats, trots ett ”jämställt” förhållande, ändå verkade vara i hemmet. Som kapten över barn och diskbänk. För hundra år sedan skrev jag om "Bitterfittan" att den inte var en roman utan ett feministiskt manifest förklädd till en roman. I "Systrar & bröder" hittar vi några väldigt subtila hintar som skvallrar om bristen på jämställdhet i samhället och hur det förs vidare genom generationer. Men "Systrar & bröder" är inget feministiskt manifest, det är en roman. En mycket sorglig och helt fantastisk roman som får mig att gråta redan på sidan 70.

 

Recensionen i Gefle Dagblad

 

Författarfoto: Anneli Nygårds