Copyright © All Rights Reserved

Minna Jonsson

Skribent - redaktör - kommunikatör

 

Krönika - Sune visade vägen till litteraturen

 

Det finns ingenting som gör mig så uppspelt som boknostalgi. Böckerna man läste när man var ung är något som verkligen speglar vem man var som elva-, tolv- och trettonåring men framförallt är det något som i viss mån styrde vem man skulle bli som vuxen.

 

Ibland kan jag tänka på särskilda stunder när jag läste och jag kan fortfarande minnas ett tillfälle så tydligt. Hur mina händer var lite klibbiga av chips och jag minns att jag drack läsk och jag minns exakt känslan jag hade när jag läste boken. Uppkrupen under en filt, saltiga fingrar, lukten av Coca Cola, spänningen när bröderna Hardy blev jagade av ännu en bov. ”Den smygande vrål­apan”. Det är ett av de starkaste bokminnena jag har. Känslan var stolthet. Stolthet över att läsa en hel kapitelbok alldeles på egen hand och stolthet över att ha spenderat tid med bara mig själv och boken. Min tid. Och böcker var långt innan detta förknippat med ultimat mys. Och inte bara förknippat med, böcker VAR mys.

 

Så långt tillbaka som jag kan minnas har jag haft läsande föräldrar. De läste själva och eftersom de var mina förebilder ville jag förstås vara exakt som dem så innan jag kunde läsa satt jag ofta och låtsades läsa, så som barn gör. Men det som verkligen fick mig att börja läsa på riktigt var sättet de introducerade bokvärlden för mig på. För böcker var alltid förknippat med en mysig stund, med högläsning, och det kändes aldrig som om mina föräldrar tyckte att det var någonting som måste göras. Det kändes alltid som om de tyckte om det lika mycket som jag. Och det var inte bara mina föräldrar. Jag minns att jag hade en bok om siffror som jag tvingade min farbror att läsa för mig om och om igen till det att han tillslut hittade på andra historier för att slippa upprepa denna enda bok i all evinnerlighet. Jag minns också att jag tjöt av skratt varje gång.

 

Jag tror, eller jag är övertygad om, att det är denna introduktion till böckernas värld som gjorde mig den bokintresserade människa jag är i dag. Det var högläsningen av Sune när jag var sju som fick mig att börja plugga litteraturvetenskap när jag var tjugo.

 

Och därför skulle jag vilja lägga ansvaret för barns läslust på alla föräldrar där ute. För jag tror att det är föräldrar och inte lärare, dagispersonal eller kompisar som i största mån skapar läsintresserade ungar. Ett läsintresse som kan betyda så mycket, inte bara när de är små utan även när de växer upp. Något som dessutom skapar ett band mellan barn och föräldrar som inget spel på iPad:en kan. Och när det kommer till högläsning som ska roa både stor och liten är möjligheterna oändliga.

 

Krönikan i Gefle Dagblad